Divide et impera

Även om man inte kan tro det så hade jag faktiskt en bränna när jag kom hem i lördags. Inte sagt att jag var pepparkaksbrun, men en bränna var det iallafall. Nu försvinner den lika snabbt som den kom. Det känns som att fräknarna ramlar av för var minut som går. AStrist tänker jag. Ville ju komma till skolan imorgon och visa upp mitt exklusiva jag. Men icke. Jag fortsätter som Michael Jackson, fast utan svart hår. Apropå hår så tänkte jag boka en klipp- och färgningstid inom kort. Fattar bara inte hur min frisör ska få till det. Klipper man en lång page av mitt hår nu så kommer det nämligen vara fifty ljust och fifty mörkt. Det är ju nästan magic. Hoppas på att hon kan lösa det. Blir jobbigt annars.

I övrigt är jag mest deprimerad över att vara hemma. Vill ha vår så att jag kan träna och sol så att jag kan bli glad. Hatar när folk ställer frågan "varför bor vi ens i det här landet?". Men jag undrar verkligen. Om jag istället frågar varför jag bor i det här landet är svaret ganska enkelt. Jag är för feg för att flytta. Jag gillar att kunna prata svenska och diskutera hur moderaterna förstör Sverige och så vidare. Hoppas innerligt att jag blir modigare snart för jag orkar inte frysa längre.

Nu måste jag tydligen plugga. Vi har något som kallas egen studietid (eller liknande) idag. Så nu ska jag kolla på en videoföreläsning och läsa några kapitel i en bok som jag inte har. Känns överkomligt ändå.