Divide et impera

Vi har ju gråtit, skrattat och levt tillsammans under dessa fyra år. Eller nej, det har vi ju inte. Jag har gråtit, skrattat och levt här under fyra år. Det har varit mysigt. Hatar dock fortfarande alla dessa haters (kontradiktalt va?) som har besudlat min blogg lite då och då. Hoppas att ni inte följer med mig nu. Jag ska nämligen ut på äventyr.
Yeah, you heard me (mycket roligt att jag först stavade det "hörd"). Min eminenta vän P och compadres startar snart det som ska bli Sveriges nya bästa nättidning och jag tänker ta mig friheten att blogga på deras bloggportal. Okej, jag har egentligen inte tagit eller planerat att ta några friheter, det var faktiskt så att ovan nämnda vän frågade mig om jag ville. Bara det är ju ett tecken på min storhet. Dags att alla inser det snart.

Detta är vad man kan kalla ett långsamt farväl. Literally.
Kommer nämligen inte lämna detta sköna ställe förrän imorgon eller så.
En fet jävla länk till min nya blogg och ett riktigt hejdå kommer när det är dags.

Och bloggen kommer att finnas kvar för inbördes beundran. Och som en gammal vän att luta sig tillbaka på. Om jag exempelvis blir utkickad från portalen på grund av överdriven uppmaning till alkoholkonsumtion och cynism.

Peace out bitchiz.