Kristallklart
Ey yo, kom igen, kom igen, säg nanana. Det där var väl någon gammal dänga från högstadiet om jag inte minns fel. Ja, jag försöker leka gammal, rätt värt. Jag och astrid kom fram till att vi börjar bli gamla, häromdagen. Ändå rätt tufft att kroppen börjar dö vid tjugoett års ålder, dags att börja pensionsspara? Nej, dags att sluta med att försöka vara humoristisk.
Igår var det nice. Jag och carro lagade mat med min mamma. Det blev gott. Sen skulle vi börja kolla på Idol och äta chips och dipp, precis när första låten ska börja händer det som inte får hända. Comhem får för sig att börja strejka. Så både internet och tvn dör. Jättekul, men äsch tänkte vi, vi får se på film istället. Efter ett tag kom astan och gabi och vi började se på Sagan om ringen. Ja, vi hann väl kolla sisådär en 20-30 minuter innan det blir kolsvart i hela lägenheten, strömavbrott. Jojomensan, jättekul. I samma veva hade pappa försvunnit. (Han kom tillbaka en timme senare då han hade blivit bjuden på whiskey av grannen och diskuterat livet)
Jag satsade och tände hundra ljus i rummet för att vi inte skulle bli så rädda, precis när jag sätter mig ner i sängen, så tänds alla lampor igen. Ja, vad gör man? Man kan ju inte gråta. Till slut började allt fungera iallfall. Soft.
Idag är jag bra och går upp tidigt och läser tyskagrammatik till morgonkaffet. För övrigt är jag lycklig för att jag vet exakt vad jag vill bli när jag blir stor. Ni kan frånochmed nu kalla mig för Logoped-Amanda (Haj-Amanda funkar så klart fortfarande)
Nej, nu ska jag gå ner på stan med min mami och leta efter vinterjacka och skor.
Ikväll är det Mash Up och peppen.
puz!
Igår var det nice. Jag och carro lagade mat med min mamma. Det blev gott. Sen skulle vi börja kolla på Idol och äta chips och dipp, precis när första låten ska börja händer det som inte får hända. Comhem får för sig att börja strejka. Så både internet och tvn dör. Jättekul, men äsch tänkte vi, vi får se på film istället. Efter ett tag kom astan och gabi och vi började se på Sagan om ringen. Ja, vi hann väl kolla sisådär en 20-30 minuter innan det blir kolsvart i hela lägenheten, strömavbrott. Jojomensan, jättekul. I samma veva hade pappa försvunnit. (Han kom tillbaka en timme senare då han hade blivit bjuden på whiskey av grannen och diskuterat livet)
Jag satsade och tände hundra ljus i rummet för att vi inte skulle bli så rädda, precis när jag sätter mig ner i sängen, så tänds alla lampor igen. Ja, vad gör man? Man kan ju inte gråta. Till slut började allt fungera iallfall. Soft.
Idag är jag bra och går upp tidigt och läser tyskagrammatik till morgonkaffet. För övrigt är jag lycklig för att jag vet exakt vad jag vill bli när jag blir stor. Ni kan frånochmed nu kalla mig för Logoped-Amanda (Haj-Amanda funkar så klart fortfarande)
Nej, nu ska jag gå ner på stan med min mami och leta efter vinterjacka och skor.
Ikväll är det Mash Up och peppen.
puz!
Kommentarer
Trackback
