En djup rubrik

Mina tankar är så konstiga ibland. För ibland tänker jag att det skulle vara utomordentligt skönt att få en farlig sjukdom och ligga på sjukhuset i ett år. Det är konstigt. Och taskigt mot de som verkligen är sjuka.
Well well. Idag hade jag tänkt gå upp runt nio och ut och springa, men icke, jag vaknade nyss och känner mer för att äta frukost. Men nej, jag har inte ätit frukost på ett år, varför börja nu?
Det är något konstigt med sommarlov. Då gör man allt såntdär  som man egentligen föraktar.
typ äter tills man dör, badar med folk man inte känner på en äcklig strand i förorenat vatten och dricker saft hos mormor fast man egentligen hatar saft. Sommaren är ett mysterium.
Idag ska jag dricka öl. härli.
Bara att nu står jag mellan två val och jag hatar det. Och jag hatar att jag är bra på att dissa de som jag egentligen
tycker om. Men det löser sig, sa gubben.
Jag hatar att pappa alltid dammsuger. vad är grejen?
Min teori är att han lider av någon sorts pedantisk tvångstanke.
Precis som min bror som rycker fem gånger i dörrhandtaget innan han går ut för att se att det är låst.
Okej... jag gjorde också det förut, och tio gånger dessutom, men jag har iallafalll slutat med det.
sådetså.
Tvångstankar är så jäkla creapy. Förut hade jag rätt många men nu har jag faktiskt bara en. Och det är bara en meningslös tvångstanke eftersom den endast visar sig typ 5 gånger om året. Dvs när jag ska packa för stora resor. Då måste jag skriva en packlista och pricka av den och kolla igenom packningen exakt 24 gånger.
Sjuk grej. Men vem är inte sjuk?
Goodbye cruel, world som jag brukar säga.
Nu ska jag springa maraton. Eller åtminstone fem kilometer.
high five.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0