Ångest är min arvedel

Såhär är det:
Idag är jag bakis och känner för att dö.
Mitt huvud dunkar och min kropp säger ganska mycket ifrån.
Därför ska jag inte göra någonting idag.
bara vara. Kanske äta, men mest bara vara.
Just nu duggar besvikelserna tätt, jag har en förmåga att alltid
falla för fel personer. Antingen är de upptagna, totalt ointresserade
eller bara fel. Eller jag vet inte. Besviken blir jag varje gång iallafall.
Dags att lägga såntdär på hyllan ett tag. Det är ändå bara ångest och
självförakt. Åtminstone i slutändan. 

Jag vill åka till Gävle.
Jag vill åka till Gävle och se Nina Hemingssons utställning.
Jag hatar min bror. Jag mår dåligt så fort jag ser honom.
åh. jag vill flytta hemifrån. Inte just för någon sorts tonårsrevolution
men just för att jag är trött på folk. Jag vill sköta mig själv, laga min egen mat,
tvätta min egen tvätt, välja min egna inredning. Jag är inte så bra på det där med
gemensamma ytor. Jag vill ha det på mitt sätt.
Jag måste skaffa ett jobb, sen ska jag flytta.
Mina framtidsvisioner kommer förmodligen gå åt helvete, men hellre det än
att inte ha några drömmar alls. Eller nåt annat prettotjat.

dags för dagens eko.

(it would be fair to say it saved my life)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0