Divide et impera

Dagen D är här. Nu måste jag faktiskt bestämma mig
angående klänningsköp. Det känns jäkligt jobbigt.
Och som den lågprisfascisten jag har blivit så känns det
stressande att gå runt i en vit klänning för 1200. Det hade
varit soft om den hade kostat 400. Då hade man inte behövt
bry sig om någon heller rödvin över en.
Men 1200 är ju faktiskt 120 stycken Femkommatvåan från
systemet.
Men som jag brukar säga: Pappa betalar.

Av någon anledning känner jag mig bakfull varenda söndag.
Och nu är det inte den psykiska bakfyllan vi pratar om, utan
faktiskt den fysiska delen. Jag är helt uttorkad och tänker
mest på pizza och coca-cola. Det måste vara något fel på mig.
Men som jag brukar säga: Det som inte dödar en, härdar en.

Nej, nu ska jag platta håret med min nya superspray.
Och det blir ingen jäkla produktplacering här inte.
Det skulle kunna få ödesdigra konsekvenser bland mina tjugofem läsare.

/