Bertil

Efter den totalt värdelösa engelsklektionen tvingade jag iväg mig själv till gymmet.
Det var inte någon lätt match eftersom jag redan på vägen dit kände enorm ångest inför det.
Nåväl, jag tränade iallafall. Det gick skit. Mina dåliga lungor och mina jobbiga luftrör anar nog pollen
i luften eftersom jag knappt kunde andas. Jävligt pinsamt att ha andöd efter tio minuter på springbandet.
Till slut fick jag ihop ynka fem kilometer och gick och duschade.

Kvällen har inte medfört några större sensationer.
Jag har fått lite mer finnar och druckit kaffe.
Ätit lite mat, pluggat lite tyska och löst korsord.
Jag har även anmält mig till Uppsala universitet.
Vilket känns rätt läskigt. Men lite coolt också.
Nu återstår ju frågan om vilken nation man ska gå med i.
Upplands går bort direkt, Norrlands känns obehagligt,
Göteborgs känns ju väldigt bortglömt.
Det kanske blir Värmlands. Men jag är ändå inte så mycket
för det där med gemenskap och så. Om man slapp välja en nation så skulle
jag nog göra det.
När jag var liten ville jag bli eremit som Bertil Enstöring (I Skrotnisse) och bo på
botten av ett hav.
Jag vill nog det fortfarande.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0