Divide et impera

Jag känner att jag inte är särskilt principfast. Jag gillar att vända
kappan efter vinden så att säga. Jag fick lite påtryckningar om att inte
sluta skriva. Jag är fortfarande i valet och kvalet.

Jag är fortfarande full känns det som. Folkölen har ärrat min själ.
Mamma kom in och väckte mig klockan sju och undrade varför jag
hade massa mackor på mitt sängbord. Jag minns så väl att jag tänkte
att det var bra att äta för att reducera bakfyllan. Dumt att jag glömde
bort det bara.
Jag har även kört på det beprövade knepet att klunka vatten. Det går inte
alls bra. Jag är bättre på att dricka öl än att dricka vatten. Dessutom
kan jag inte andas. Och snart går tåget till Stockholm. Känns ju som
att det kommer bli en heldag det här.

Det pågår ett tredje världskrig i min hjärna.
Kan inte någon bara döda mig?