Divide et impera

Jag är expert på att bli melankolisk. Eller deppig. Jag är väldigt väldigt bra på att gå från ett bra humör till ett dåligt, helt enkelt. Jag har peppat utgång hela dagen idag och varit sugen på att gå ut till enda för en sekund sedan. Nu vill jag bara lägga mig under täcket och gråta. Okej, riktigt så illa är det inte. Har bara lite kläd- och hårångest. Tights eller strumpbyxor? Klänning eller tisha? Uppsatt eller utsläppt? Gah. Och jag vore ju inte mig lik om jag inte hade någon fysisk åkomma att oroa mig över. Mitt öga har sedan igår varit helt konstigt. Det är som att det är suddigt i det högra synfältet. Något  som stör. Det är säkert någon form av hypokondri blablabla men det är så jävla irriterande och jag orkar verkligen inte bli blind just nu. (Våga nu inte komma med några forum-länkar med information om helt spårade ögonsjukdomar som man kan ådra sig.)

Ja, men så var det med det då. En vanlig dag i mitt liv.

Nu inser jag helt plötsligt att jag förmodliigen mår som jag mår för att jag endast livnärt mig på två mackor idag. Dåligt, tråkigt och dumt. Så nu går jag och äter och sminkar upp mitt konstiga jävla öga (det andra också så klart).

Ses på Norrlands ikväll.