Divide et impera

Idag är bra dag, för att vara en söndag. Jag har kollat på en webföreläsning och faktiskt lyssnat och antecknat. Jag har även sprungit för första gången på fyra veckor och det gick hur bra som helst. Kändes som att jag knappt hade tappat någon kondition alls. Så jävla gött. Sen klädde jag på mig en blus som jag inte använt på åratal och ett par shorts till det som jag trodde skulle vara för små, men satt perfekt. Så jävla bra. Sen tog jag på mig ett par gamla högklackade och insåg att kilklackens intåg är ett hot mot evolutionen. Jag kan inte gå i vanliga högklackade längre. Kändes som att jag skulle falla ihop på väg till vallokalen. Och nu kommer vi ju osökt in på valet, igen. Det var så jävla härligt att rösta men så läskigt på samma gång. Kanske mest läskigt att alla verkade rösta blått i den där jävla lokalen. Men jag tycker iallafall att det känns skönt att få göra sin röst hörd. Och det känns så bra när man äntligen har kommit fram till vad man står för och vad man har för värderingar. Jag har varit förvirrad sedan jag lärde mig ordet politik. I ettan fick jag för mig att jag var för dödsstraff, till exempel. I sjuan-åttan gick jag runt med en ryggsäck med en SSU-pin, en LUF-pin och en Moderat-pin. Ni förstår förvirringen va?
Men nu har jag blivit vuxen och levt så pass länge att jag inser vad jag vill ha. Jag vill ha ett samhälle där alla hjälps åt. Där det råder solidaritet och ingen jävla jag klarar mig själv och skiter i andra-mentalitet. Ett samhälle där människors hälsa är viktigare än pengar. Och även fast jag tror att Alliansen kanske segrar ikväll, på grund av folks förvirring. Så äger vi dom nästa val. Det vet jag.