Divide et impera

Jag är ledsen, glad, trött, förvirrad och stressad. Ibland vore det väl ändå bäst att inte känna någonting alls? Men något jag har kommit fram till i mina åh så speciella grubblerier är att det finns så jävla många människor som inte uppskattar en för den man är. Människor som tar en för givet. Märker ingenting man gör eller försöker göra. Men de låtsas som om de gör det. It's some fucked up shit, i tell ya.  Jag ska börja uppskatta alla jag känner, ännu mer.

Nej, nu tänker jag äta min sista Happy hippo fastän jag inte alls förtjänar det och tänka på andra saker än njursvikt och trycksår. Herrå.