All around me.
Jag är hemma från skolan idag och ägnar mig åt diverse aktiviteter. Aktiviteter som till exempel att ligga i sängen och ha ont i huvudet och ta slut på allt papper i världen genom att snyta mig hela hela tiden. Och så tänker jag på hur mycket man formas av sin omgivning. Man är som sina vänner. Man delar skämt och uttryck och erfarenheter. Man är sig själv när man är med sina egna men man är också någonting som man delar. Man använder vissa uttryck när man är med vissa människor. Uttryck som man har gemensamt.
Men så träffar man någon som inte är som en själv. Som man inte delar uttryck eller erfarenheter med. Man blir lämnad till att stå på egna ben. Man måste vara sig själv helt själv. Och det är så jävla svårt. Det är så jävla svårt att veta exakt vem man är och hur man är utan att någon hjälper en på traven.
Herregud. Ska jag skicka in det här till KP eller?
Men så träffar man någon som inte är som en själv. Som man inte delar uttryck eller erfarenheter med. Man blir lämnad till att stå på egna ben. Man måste vara sig själv helt själv. Och det är så jävla svårt. Det är så jävla svårt att veta exakt vem man är och hur man är utan att någon hjälper en på traven.
Herregud. Ska jag skicka in det här till KP eller?
Kommentarer
Trackback
