Divide et impera

Tänker på det där med ensamhet. Det är så populärt med att göra allt tillsammans nuförtiden. Eller så är det bara alltid så när man är i den här åldern. Men allt ska göras tillsammans, iallafall. Man ska ringa upp en kompis för att äta frukost eller brunch. Man ska laga den tråkiga tisdagspastan tillsammans och sjunka ner i soffan till serier och sedan skiljas åt med en cigg. Man ska dricka te mitt i natten när man kommit hem från krogen och man ska hjälpa till att städa varandras toaletter. Jag älskar att umgås med mina kompisar, men inte alltid. För jag gillar att vara själv. Jag tycker om att komma hem efter en skoldag och inte behöva prata med någon. Jag tycker om att få byta om till pyjamas och sätta på mig raggsockor och ta foton på konstiga saker. Jag gillar att gå och lägga mig i sängen klockan nio bara för att det är så himla skönt. Men så känner jag bara att jag måste umgås umgås umgås, för att alla andra gör det. Men jag gillar det där med att umgås när man har tid. När man inte behöver tänka på att man egentligen ska plugga eller borde gå och lägga sig.

Den enda gången det är bra att vara ensam these days är när man reser. Då är man helt plötsligt ascool när man är ensam och born to be wild och allt det där.

Äh, jag vet inte. Jag är inte bitter eller så. Jag är bara lite fundersam.