Divide et impera

Jag har så lätt för att tråka ut mig själv. Herregud. Jag är världens värsta sällskap. Och inte finns det något bättre heller. Astrid ska jobba, P jobbar (eller vad hon nu gör på Chrille P's jobb), Zacce är i Berlin och Carro packar sina tillhörigheter för att fly landet. Önskar att jag kunde göra samma sak. Så, då återstår ju jag. Har provat att chilla på balkongen och röka en cigg, jävligt skönt men inte så roande. Har provat att lyssna på musik och läsa bloggar, men alla blogginlägg har tagit slut, musiken också. Vad återstår? Att äta lunch fastän jag inte är hungrig går fetbort. Kanske sätta mig och läsa? Nej, vill inte åldras trettio år frivilligt. Kanske ta svarta faran (vilken jävla rip off) och cykla ner på stan. Men det känns inte lockande.

Ni ser, jag är så jävla svår att umgås med. Kräsen. Och tråkig.

VM-fotboll om en timme då. Can't wait.