Divide et impera

En sak bara. Kom på nyss att Alla hjärtans dag gick mig helt obemärkt förbi. Jag fick en ask med hjärtan av mamma och pappa och det var det. Jag läste mina bloggar i sedvanlig ordning och läste där om enstaka firanden. Så nu undrar jag, varför detta ständiga tjatande om att vara singel på Alla hjärtans dag? Om folk har pojkvän/flickvän under denna dag tjatar de ändå om att det var så jobbigt när det var singel året innan men att det nu kändes så skönt att ha någon att fira med. Och det är ju helt klart värst med dem som är singlar. Jag hatar den här dagen och gud vad jag inte ska gå ut jada jada jada. Jag undrar bara hur tankarna går? Hur jävla jobbigt kan det vara? Det är en dag för att fira kärlek. De som har pojkvän/flickvän firar. Fint för dem. De som är singlar gör inte det. Fint för dem.
Varför skulle det vara jobbigt? Varför tjatar alla om Alla hjärtans dag-ångesten?
Detta är för mig ofattbart. Det går liksom inte in. Så jävla viktig är väl inte den där dagen ändå.

När jag blir kär och sådär ska jag klart fira. Vad kan vara bättre? Men tills dess håller jag mig utanför det där. De borde alla andra singlar också göra.