Divide et impera

Får fruktansvärda flashbacks från förra våren då jag spenderade min tid med att jobba på ackis. Då var det såhär varje jävla förmiddag. Den här väntan på att få gå iväg och göra någon nytta. Jag gör felet att jag ställer klockan på åtta, för att inte sova för länge. Sen tar sysslorna slut och det som sköljer över en blir istället å-ordet. Ja, ni vet. Såhär var det varje dag hela våren. Eller måndag-torsdag åtminstone. Och jag tål det inte. Har ju gjort allt jag kan komma på att göra nu. Förutom att sminka mig, men det är ju också astråkigt. Frågan är varför jag inte kan njuta av slötiden? Kanske för att det egentligen inte borde vara slötid. Skulle ju faktiskt kunna åka till BMC och försöka låna en bok till PM:et. Eller gå till Studentbokhandeln och köpa lite kurslitteratur. Eller försöka fortsätta med VFU-uppgifterna. Men om man inte är iställd på att vara produktiv, då går det inte heller. Så nu sitter jag här med världens värsta tomhetskänsla och funderar på hur jag ska orka med den här dagen.
Behöver värme, sol, uteserveringshäng, vin och kompisar NU. Och en liten resa.
DÖ VINTER, DÖ!