Divide et impera

Tittade på 500 days of summer igår innan jag skulle sova. Dum idé när man är kärlekskrank kanske. Men det är väl det som är grejen med sånadär filmer, man vill plåga sig själv lite. När sweet disposition spelades för första och andra gången i filmen fick jag tårar i ögonen. Blev helt chockad över mig själv, men vissa låtar har den effekten på mig. Låten är inte den bästa av låtar, men den har någonting. Någonting som får mig att gråta, uppenbarligen. Lite fint ändå. Gillar att känna mig lite rörd.

Idag börjar jag klockan två och har redan druckit kaffe, ätit leverpastejsmacka och städat rummet. Vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med. Vänta på att min iPhone ska dyka upp kanske. Ja, vi säger så.