Divide et impera

Vissa dagar. Vissa jävla dagar. Man våndas och gråter omvartannat. Dagen efter kan allt lika gärna vara bra igen. Men vissa dagar är bara som gjorda för att man ska överväga att strunta i allting och gräva ner sig i ett hål. Jag tror på allvar att jag börjar bli utbränd. Jag har haft en termins paus sen jag tog studenten. En termin då jag slapp gråta över deadlines och ha ångest över uppgifter. Den terminen gick väldigt fort. Man är aldrig ledig när man pluggar. Det spelar ingen roll att jag knappt har haft något schemalagt på tre veckor, jag har ändå haft konstant stress-ångest. Jag behöver få andas. Jag behöver några veckor eller kanske bara en tillochmed. En vecka för att bara andas.

Man ska inte klaga. Jag får utbilda mig gratis och allt det där. Hellre akademiskt utbildad än utblottad på ICA, som man brukar säga.


Men ändå...