Divide et impera

Jag är bäst på att stressa upp mig själv. Jag tillåter inte mig själv att sova ut på morgonen trots att jag är helt ledig och har hela dagen på mig att skriva PM. Sova ut betyder då att sova till klockan nio och inte gå upp klockan sju. När kom jag in i det här mönstret egentligen? Okej. Det är väldigt härligt att gå upp klockan sju en sommarmorgon, dra ut och springa vid nio och sen ägna resten av dagen åt att bara vara i solen. Men nu är det ju så att det är helvetesvinter, då finns det ingen anledning till att gå upp tidigare än nödvändigt. Ändå ger jag mig själv big-time-ångest. Värdelöst.

Nu ska jag och mitt stressiga huvud försöker skriva klart what has come to be det sämsta PM:et någonsin. Har diskussionen och referenslistan kvar. Sen måste jag gå ut och gå. Det känns som att jag går upp ett kilo om dagen (hade tänkt springa, men min hals samarbetar inte alls med mig). Så. Nu drar jag.