17. Mitt favoritminne

Det kan väl knappast bli svårare? Jag frångår återigen ramarna och skriver om flera favoritminnen istället.
Ett av mina bästa minnen är dagen jag tog studenten. Har nog aldrig varit så lycklig. Eller alla gånger jag har varit i min bästa stad, Berlin. Eller den kvällen då jag uppenbart aspackad träffade en fin kille på ett tak i Flogsta. Eller den dagen jag fyllde 20. Alla mina bästa kompisar (förutom Carro!) var hemma hos mig. Jag hade varit på systemet för första gången och det var nog den finaste försommarkvällen någonsin. Resten är en dimma.

Det här ämnet var svårare än jag trodde. Allt man minns känns ju på något sätt fint.
Människan har ju en tendens att modifiera sina minnen i efterhand.
Well, enough for now.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0