Divide et impera

Jag drog ut och sprang ändå. Och jävlar i min lilla låda vad bra det gick! Det var inte ens ansträngande idag. Nästa gång ska jag levla upp mig och springa längre. Glöm det där som jag sa om att vara på dåligt humör. Är så jävla endorfinstinn.

Bortsett från att jag är lite rädd för att dö i hjärtmuskelinflammation. Sprang nämligen med lite halsont. Åh, hatar att vara hypokondriker/panikångestare.

Men skit idé (som Katrin dåvarande Schulman alltid skrev istället för "skit i det") nu ska jag duscha och äta mat. Gött liv.