Divide et impera

Tanken på att jag inte behöver gå upp klockan sex imorgon för att gå på en åtta timmars föreläsning gör mig helt stissig. Är så himla himla glad. Har tillochmed fått min mens nu. Ett tecken på att jag har stressat ner, med andra ord. Är lite besviken på att det helt klart berodde på stress. Inbillade mig att det berodde på att jag har levt på mackor och cola zero i den senaste tiden, så började kompensationsäta. Trodde liksom att det skulle få igång kroppen igen. Nu känner jag mig inte annat än fet efter vecka av stora middagar och choklad i mängder. Jag lär ju gå och träna imorgon. Men vill helst bara umgås med mina kompisar. Som jag saknar att bara hänga och skratta och röka. Man trodde nog aldrig när man var yngre att man skulle behöva kämpa för att hitta tid till att umgås. Att man helt ofrivilligt inte skulle träffa en kompis på två veckor, trots att man är i samma stad. Bara på olika håll. Galet är det.

Vill lägga upp någon bild men jag fotar aldrig längre. Tar inte ens poserbilder på mig själv. Så jag har ingen trevlig bild. Börjar ju kännas tjatigt med jagförettårsen-konceptet.