Divide et impera

Lyssnar på Jens Lekman och försöker dra mig ifrån datorn till sängen. Men inser att han är för bra för att jag ska kunna sluta lyssna. Jag har ungefär två Jens Lekman-perioder per år och det är inte förrän jag inser att det är alldeles alldeles för få. Fan vad jag älskar honom. Så roliga, kärleksfulla, sorgliga, knäppa och konstiga texter på en och samma gång. Och världens vackraste pianoslingor.
Sen när blev jag musikrecensent? Jag ba undrar.

Youtuba Maple leaves, Black cab och Someone to share my life with och ni kommer älska mig.
(Utifall någon skulle ha missat dom alltså)