Divide et impera

Jag lever fortfarande. Men det är knappt. Kan inte riktigt förstå  varför jag har varit så fruktansvärt bakis dom senaste dagarna. Att supa fyra dagar i rad är ju faktiskt inte så jobbigt. Tacka vet jag arvikafestivaler och alkis-sommaren 2007. DÅ kunde vi snacka om att vara sliten. Men nu är det bara mesigt. Jag försöker hålla fanan uppe men det är svårt. Idag mår jag så dåligt att jag tidigare seriöst övervägde att bara skita i allt. Men nu har jag varit och bolagat och köpt ett puder för at täcka över min glansiga bakis-hy. Värt.

Vi ses i dimman och förhoppningsvis kan vi ses utanför den också. Om jag överlever.

Auf wiedersehen und tschüss