Divide et impera

Eftersom att jag började läsa Harry Potter i nian eller ettan så har jag alltid känt mig lite efter. Inte riktigt som ett äkta HP-fan. Har inte tagit det där med böckerna på stort allvar. Jag har tyckt om dom väldigt väldigt mycket, men jag har ju inte växt upp med böckerna som många andra. Igår läste jag ut sjuan. Jag läste i tre timmar i sträck och fick nackspärr för att jag spände mig så mycket. För att det var så spännande. Och grät gjorde jag omvartannat. Vet inte om det var Pms kanske, men det spelar ingen roll. Nu känner jag det största tomrum jag känt på länge. Inga fler böcker? Inte ens endaste liten fortsättning. Ingenting. Jag känner mig likgiltig inför alla andra böcker i världen. Ingen bok kommer vara lika bra ändå.
Trots det ska jag försöka gå vidare i livet med den där Obamas bok. Och kanske Låt den rätte komma in.
Men det är ett väldigt lamt plåster på såren. Minst sagt.
Jag längtar tills jag får barn. Då ska vi läsa Harry Potter från dag ett.