Hjärnan
Jag vill radera den här dagen ur mitt liv. Jag vet, det låter kanske lite väl dekadent. Men det är sant.
Vissa bakfyllor är helt enkelt mycket värre än andra. Och det enda som kan beskriva den här lilla rackarn är: min hjärna gör ont. Jag kan känna hur den kvider där inne. Hänger inte med, svarar inte på tilltal. Den ligger där inne som en grå massa. Den vill leva igen. Men än så länge är det långt kvar tills dess.
Och bara för det här så sitter jag i skrivande stund och hetsäter pingvinlakrits. Trycker in en efter en. Två efter två. Det går undan. Och dom fastnar i tänderna. Som dom fastnar i tänderna. Och jag får pilla och ha mig hur länge som helst. När jag till slut får bort det, stoppar jag in några till och så börjar proceduren om igen.
Och det är inte ens gott. Salt och jävligt. Sticker i munnen.
Men det är den enda aktivitet som min hjärna klarar av nu. Och den måste aktiveras. Annars kan slutet vara nära.
Vissa bakfyllor är helt enkelt mycket värre än andra. Och det enda som kan beskriva den här lilla rackarn är: min hjärna gör ont. Jag kan känna hur den kvider där inne. Hänger inte med, svarar inte på tilltal. Den ligger där inne som en grå massa. Den vill leva igen. Men än så länge är det långt kvar tills dess.
Och bara för det här så sitter jag i skrivande stund och hetsäter pingvinlakrits. Trycker in en efter en. Två efter två. Det går undan. Och dom fastnar i tänderna. Som dom fastnar i tänderna. Och jag får pilla och ha mig hur länge som helst. När jag till slut får bort det, stoppar jag in några till och så börjar proceduren om igen.
Och det är inte ens gott. Salt och jävligt. Sticker i munnen.
Men det är den enda aktivitet som min hjärna klarar av nu. Och den måste aktiveras. Annars kan slutet vara nära.
Kommentarer
Trackback
