Divide et impera

Kollar på Sthlm-Arlanda på trean och inser att jag hatar människor som tar sig själva på för stort allvar. En kvinna som jobbar på Arlanda har som uppdrag att ta hand om viktiga personer och så. Lite VIP. Typ. Hon tror att hon är oumbärlig. Hon får det att låta som att det hon gör är livsviktigt. Hon hanterar liv och död. Hon säger att om personalen inte är i tid till att möta en viktig resenär då är det katastrof, KATASTROF, säger hon och nästan frustar.
Undrar om hon är på riktigt. Hoppas inte.