Divide et impera

Jag är varm i ögonen nu. Febervarm. Och jag fryser.
Jag vill röka men kan inte. Halsen svider. Tanken på att ett oöppnat
paket blåa camel ligger i min väska gör inte saken bättre.
Nu gör det ont i huvudet. Det liksom strålar ner i pannan.
Ungefär som osynlig massage.
Ska jag verkligen gå ut ikväll? Kommer jag verkligen orka?
Kommer det inte bli en gåhemklockanett-kväll?
Det som gör det här ännu jobbigare är att jag inte kan klaga hos mamma.
Jag kan inte ligga i soffan och hosta och be om ipren och halstabletter.
Jag kan inte uttrycka ett enda ord av klagan, för då vet jag hur det kommer låta:
"Amanda, om du är sådär sjuk. Då tycker jag att du ska stanna inne. Du vet hur det blir sen.
Då blir du aldrig frisk".
Så nu gäller det. Utgång eller befrielsen att bli ompysslad av mamma?
Vilket väger över?
Ja, det får vi se efter en varm dusch och några järn.