Thank you for nothing

Lyssnar på Kleerup. Har inte lyssnat på honom sen i somras.
Gåshud och tårfyllda ögon.
Förstår först inte varför.
Men nu vet jag varför. Det är så jävla bra.
Det faktum att han gästar V-dala på lördag gör inte saken sämre.
Det ni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0