Divide et impera

Varje gång jag går och lägger mig och inte lyckas somna så fejk-dagdrömmer jag.
Jag väljer vad jag vill "drömma" om och så tänker jag på det så mycket och länge att det
faktiskt käns som att jag svävar bort i tankarna på riktigt.
Har jag tur så lyckas jag drömma om det under nattens gång.
Oftast så försöker jag dagdrömma om framtiden. Jag ser mig själv motta priser för något
storslaget forskningsprojekt. Ibland tänker jag bara på hur det skulle vara att ha en talang.
Typ som att kunna sjunga eller skådespela.
Rätt så ofta blir det funderingar kring hur ett eventuellt möte med Jude Law skulle se ut.
Det här är ingenting jag rekommenderar. Det slutar alltid att jag tror att allt kan inträffa på riktigt.
Jag blir låst i det.
Det är förjävligt.
Länge leve realismen.