Divide et impera

Min högerhand är alltid iskall. Jag kan inte undgå att tycka att det är lite obehagligt.
Även om jag försöker få igång cirkulationen i den genom att röra på fingrarna och ha mig så hjälper det inte.
Det hjälper inte ens att jag skriver på tangentbordet med den.
Jävla cp-hand, jag hatar dig.

Och det är ungefär så jag mår idag.
En ångestklump på ungefär 20 cm i diameter i magen och en näsa full med snor.
Har nämligen gruppövning i skolan idag och min enda kompis är borta idag.
Så jag blir själv. Och då menar jag själv.
Det börjar med att jag går in i klassrummet med ett sådär lite nonchigt ansiktsuttryck för att folk ska
tro att jag inte bryr mig om någonting. Slår mig ner vid ett tomt bord, i bästa fall. Finns det inget tomt bord
sätter jag mig så långt bort från personen i fråga som möjligt. Man får inte gå för nära, vet ni.
Föreläsaren pratar lite, delar ut papprerna och folk pratar i munnen på honom. En så länge är det ingen fara.
Sen kommer det: "Och ni kan jobba två och två eller kanske tre". Ångestklumpen gör en volt i magen. Jag låtsas vara uppslukad av uppgiften som nyss delades ut. Låtsas som om jag faktiskt vill jobba ensam för att slippa att någon ska behöva förbarma sig över mig.
Folk går på det. Antagligen för att de avvisar mig som "den där underliga tjejen".
En vanlig dag i mitt liv.