Divide et impera

Har kollat på andra avenyn hela morgonen och ätit kött.
 Rostbiff alltså. Jag är fräsch.
Mina föräldrar lever i tron om att jag var hemma hos Lisa och såg på film igår.
De tror även att jag var hos Astrid och såg på film i onsdags.
Detta stämmer självfallet inte. Mina levnadsvanor har dalat så mycket att jag numera måste
ljuga för mina föräldrar för att de inte ska tro att jag är "på väg utför", som de så fint uttrycker det.
Igår var det dock inte planerat. Vi ville inte gå ut.
 Men sedan insåg vi att Tjenare kungen inte alls var särskilt bra och att folkölen i kylen behövde drickas upp. Behöver jag berätta var kvällen slutade? Pärlan for sure.
Jävligt värd kväll. Men alla historier har ju sina nedgångar, alla rosor har sina taggar, ni vet.
Jag syftar på att packet, grabbarna grus, dissade efterfesten. Jag hatar dem. Jag hatar dem som vanligt.
Okej, hata är ett starkt ord. Men jag är besviken. Djupt besviken.
Jag älskar att upprepa alla mina ord i små korta meningar. Det är jävligt effektivt. Jävligt effektivt. Ni vet.
Sen är det bra att skriva "ni vet" också.
Det är som om jag är er boss. Er alldeles egen Don Corleone. Jag äger er som i min lilla ask när jag säger "ni vet" sådär coolt. Jag är cool idag.
 På måndag börjar min vita månad. Jag vet inte alls hur det ska gå.
 Men det måste helt enkelt gå. Jag ska träna och bli fit till studenten.
 Alla känner ju till den gyllene regeln; Man får inte vara tjock när man tar studenten.
Det bara är så.

Nu ska jag äta avocado.
Jag får inte längre bakisäta riktigt fett.
Chips och så alltså. Nu får jag bara äta avocado.
Det här är fan inte livet på en pinne, det kan jag säga.