Divide et impera

Jag är chockad över att den här dagen faktiskt börjar lida mot sitt slut.
Trodde aldrig att det skulle hända. Jag har legat i soffan och sett på amerikanska
sitcomserier sedan två-tiden. Ätit jättemycket har jag också gjort. Godis, chips, mackor och
sådär. Känns inte jättebra.
Men inget känns bra när man är bakis. Det är bara att gilla läget och hoppas på bättre
lycka nästa gång.
Jag är i någon sorts konstig trött-trans så jag har faktiskt ingen stor koll på vad jag skriver.
Känns mer som att det är mina fingrar som skriver än min hjärna.
Fan vad poetisk jag är ibland. Det här med att man skriver med hjärnan. För det gör man ju, eller hur?
Fast rent tekniskt sett så skriver man ju med fingrarna. Fast det är min hjärna som talar om för mina
fingrar vad de ska skriva. Det är ett fint samarbete. Jag gillar't.

Jag lyssnar på Regina Spektor och avundas hennes röst.
Jag är lite ledsen över att jag inte utrustades med en fin sångröst.
Det enda jag fick som jag är nöjd med är långa ben.
Men inget mer. Osynliga ögonbryn, stora fötter och övervikt?
Jag är inte bitter.
Nej, jag är fan inte bitter.

/