Divide et impera

Den här dagen ser inte ut att bli särskilt rolig.
För det första är jag sjukt bakis och kämpar febrilt för att hålla tillbaka en misstänkt kastspya.
Jag hetsåt just makaroner. Det var inte ens gott.
För det andra så har mina höfter blivit massakerade. Jag kan inte ens gå.
Om det är någon som har några funderingar kring varför jag nästan har bragts om livet
kan ni ringa David. Han har svaret ni söker.
Som om det inte vore nog så har min ena hand fastnat i något sorts spasm-ryck och vägrar
att lyda mina order. Därför tar det väldigt lång tid att skriva. Skitgrejer.

Igår drack vi folköl och såg på Andra avenyn. Jävlar vad spännande det var.
Dock svårt att hålla fokus på ett tv-program när man börjar bli full och bara
vill lyssna på Die Mauer.
Sedan blev det en all nighter på pärlan och obligatorisk efterfest hos Partymeistern.
Mamma säger att det är ohälsosamt att dricka öl på en måndag.
Pappa tycker inte synd om mig trots att jag inte kan gå.
Felix har spytt på mitt golv.

Jag vet inte varför allting har blivit så tråkigt.
I min blogg alltså. Men misströsta inte.
Jag kommer tillbaka. Nästa inlägg ska få
handla om "Momento".

/