I-landsproblem eller vanligt problem?

Får man vara uppriktigt ledsen för att man är fattig? Eller är det ett tabubelagt I-landsproblem?
Om inte så är jag väldigt ledsen. Jag skulle vilja ha några tusen till i månaden så att jag skulle kunna köpa
alla snygga kläder jag vill ha och färga om håret oftare och kunna unna mig dyra cigaretter.
Nu löser man väl detta smidigast med ett jobb, så klart. Men jag får inga jobb för att jag inte har några meriter. Jag suger, jag kommer bli gammal utan pension. Jag kommer aldrig få ett jävla jobb.
Jag saknar den gamla goda tiden då mina föräldrar betalade allt åt mig. Jag satsade hårt och köpte endast märkeskläder eftersom det var de som betalade. Men nu, när jag själv får stå för inköpen, så upptäcker jag mig själv tycka att det är dyrt på H&M. Min pengasituation gör mig snål. Det är inte roligt någonstans.
Kanske skulle man börja sälja sig? Ta lite uppåt-tjack varje fredag och gå ut på gatan. Eller kanske inte? Jag menar, man kanske inte skulle tjäna så mycket på det ändå.
Skit också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0