Divide et impera

Nu är jag tillbaka på banan igen.
Det är mycket roligare att blogga nu. Jag känner mig lite
som Carrie Bradshaw med min laptop. Kanske lite Gossip girl också.
Tyvärr har jag inget skvaller att bjuda på.

Idag är jag bakfull. Inte konstigt det. När jag köpte
en 7,2a på pärlan igår sa ägaren till mig "Du kör hårt ikväll du".
Jajamänsan, det gjorde jag. Idag får jag ta mitt straff.
Innan parkhäng och Palermo samlade jag faktiskt jävligt
många vuxenpoäng. Jag och Malin satt på min balkong i kvällssolen
och drack rödvin och åt ost och kex. Det är ju verkligen 40+varning på det.
Men det var fint.
Imorgon är jag förhoppningsvis inte bakfull. Då ska jag nämligen börja jobba
och jag är livrädd. På riktigt. För det första ska jag montera någon form av ventilationsgrejer.
Jag ska få en egen skruvdragare. Jag fattar ingenting.
För det andra så kan jag inte kallprata. Det går inte. Inte alls, överhuvudtaget. Det kommer
sluta med att jag står där som ett fån och sjukskriver mig resten av tiden.
Men vi får väl se. Kanske får jag några jäkligt coola byggkillar till kompisar.

Apropå kompisar. Jag drömde en helt sjuk dröm inatt. Verkligen obehaglig.
Det började med att jag och en kompis var i Stockholm. När vi är på väg mot
centralen träffar vi min faster som bor en bit utanför staden. På något sätt drar hon med
oss till Täby. Hon har en galen jobbarkompis i 30-årsåldern som kör bilen. Utan att vare sig kolla
på vägen eller hålla i ratten. Det var obehagligt redan då.
Men helt plötsligt stannar bilen och vi är framme. Vi är dock inte hemma hos min faster utan vi hamnar
på en fest där jag träffar en gammal kompis, som har med sig sin bror som jag tydligen hade varit intresserad av. Men det bästa med festen är att en kille som är sjukligt lik Jude Law där. Och jag känner honom. Underbart.
Men lyckan varade inte länge. En tjej på festen börjar springa runt och tvinga folk att slå henne. Det gör dem också. Hon fortsätter med att dunka sitt huvud i vägen och bryta ungefär alla ben i sin kropp. Hon håller i sin handled som hon hade slitit loss. Och som pricken över i:et hade hon en kniv instucken i bröstet.
Men det var kanske inte det värsta med drömmen. Det var nämligen så att jag, Astrid och Lisa förflyttade oss till en brygga i några solstolar. Där sitter vi och pratar när tre stora män kommer förbi. Den första hälsar på Astrid. Den andra mumlar något konstigt och sedan anfaller dem. De drar upp oss och ska ta med oss någonstans, men vi lyckas slita oss loss. Jag ser ingen annan utväg än att hoppa ner i vattnet. En av männen hoppar självklart efter mig och försöker dränka mig. Men misströsta inte. Jag blev räddad av Jude Law-kopian.
Hela drömmen slutar med att min pojkvän (som inte existerar i verkligheten) är otrogen framför mina ögon.
Vad skulle Freud säga om detta?