Mitt liv som arbetare

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera. Jag hatar faktiskt mig själv för det.
För har man en blogg, ja då ska man fan i mig ha en blogg. Det vill säga: Man ska
skriva i den regelbundet.
Anledningen till att jag inte har orkat skriva varken i förrgår eller igår är för att mitt jobb
suger all livsgnista och energi ur mig. Det fungerar helt enkelt som en dementor.
Jag går upp 04.30. Sätter på mig mina stora byggbrallor, dricker kaffe, sätter mig i bilen,
lyssnar på P3, anländer till Stockholm vid 06.20, börjar skruva ventilationsdon 06.30, springer
i trappor ett tag, fortsätter med skruvningen, äter lunch 08.30, fortsätter att skruva, en kvarts rast
klockan 11.00, fortsätter att skruva, hänger lite med pappa, rast i en kvart 13.15, fortsätter
att skruva, lyssnar på musik - 15.30 = Hemgång.
Låter det roligt? Nej, jag tänkte väl det.

Nu är jag ashungrig. Vad kan det bero på? Jo, den tidiga lunchen.
Vem fan är hungrig på korvstroganoff klockan halv nio?
Men är man byggjobbare så är man.

Men jag ska inte klaga egentligen. Hittils är jag 1440 kronor rikare, och jag har
egentligen inte gjort något vettigt alls. Det känns bra.

Nu ska jag försöka få i mig något ätbart.
Sen ska jag peppa för fotbollen ikväll.
(Läs: Jag kommer däcka framför tv:n klockan nio.)

/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0