Divide et impera

Ikväll ska jag vara hemma. Kanske se lite på Jönssonligan och rasera fina barndomsminnen som man förut
associerade med filmen. Kanske ska jag äta lite glass och lova mig själv att dra ut och springa imorgon.
Jag har helt enkelt blivit rätt tråkig. Jag skäms lite för det, men å andra sidan så förklarar jobbet allting.
För att ni ska förstå att mitt gnällande är berättigat ska jag berätta om en vanlig dag på jobbet.
Nu kör vi, full fart:
1. Klockan ringer 04.30. Jag vaknar och tänker "Men vad fan? Jag somnade ju precis". Jag ställer om klockan till 04.35 men man hinner ju som bekant bara blunda på fem minuter. Töntigt nog ställer jag om den till 04.37 nästa gång den ringer. Sedan tar jag mig till slut i kragen och ragglar upp.
2. Går sedan in i badrummet och ser mig i spegeln. Mår lite dåligt över min äckliga hy och mina svullna ögon.
Jag klär på mig lite halvt. Tvättar ansiktet med vanlig jäkla tvål för att jag inte orkar köpa ny ansiktstvätt (detta förklarar
den äckliga hyn.) Jag försöker lite förstrött att fixa till mig lite. Drar på lite mascara och gör ögonbrynen befintliga igen. Drar på lite rouge också bara för sakens skull. Ibland lyxar jag till det och sätter i två örhängen.
3. 04.50 hör jag mammas väckarklocka ringa. Någon minut senare kommer hon förbi badrummet och säger "god morgon" och fortsätter sedan till det andra badrummet. Ungefär fem minuter senare är kaffet klart. Jag sätter mig vid bordet och väntar på att mamma ska hälla upp det åt mig. Kanske lyckas jag tvinga i mig en halv knäckemacka. Kanske inte.
4. 04.55 kommer pappa upp. Han tar lite fil och kaffe. Sätter sig bredvid mig och sneglar på tidningen som jag läser. Jag suckar och säger "Jaja, ta den du. Jag är ändå snart klar". Pappa mumlar något odefinierbart, jag klunkar det sista kaffet så att det bränns lite i halsen. Efter några minuter tittar pappa på termometern och säger "Fan, det är lite kallare idag"
5. Jag reser mig upp och går och borstar  tänderna. Pappa sitter kvar. När jag har borstat tänderna sätter jag på mig de skitiga byggbrallorna och hämtar mobilen på sängbordet. Stoppar ner den i den lilla töntiga mobilfickan på vänsterbenet på byxorna. Jag sätter mig för att vänta i hallen eller i badrummet.
6. Pappa reser sig från bordet och säger "Amanda, nu måste du skynda dig". Jag säger "Men åh, jag är ju faktiskt redan klar". Pappa borstar tänderna. Vi sätter på oss skorna och tar hissen ner till garaget under tystnad.
7. Vi sitter i bilen och pappa tittar på klockan och säger "Japp, vi kom iväg i hyfsad tid igen. Bra jobbat Roger"
8.  Jag sätter på mig hörlurarna och undrar vad jag tänkte när jag la in Kent på mp3n.
9. Efter en dryg timmes resa är vi framme. Jag bävar för att gå ut ur bilen, men jag samlar krafterna till slut.
10. Vi kommer in i byggboden. Pappa går in i omklädningsrummet och jag står kvar i hallen och byter tröja och skor. Sedan går jag in och sätter mig på min plats i matrummet. Pappa kommer efter några minuter. Sedan mumlar folk om gårdagens fotbollsmatch eller om tjejer. Jag tar upp mobilen och låtsas inte höra.
11. Klockan blir 06.30 och arbetet börjar. Jag tar hissen upp till rätt våning och visslar lite för att muntra upp mig själv. Jag blir lite gladare för varje dag när jag märker att jag börjar utveckla riktigt bra toner. Arbetet går segt och jag funderar på att slå hammaren i huvudet på mig själv eller hoppa ner från en av balkongerna.
12. Till slut är tiden inne. Klockan är 08.30 och det är dags för lunch. Jag njuter av matlådan men blir sedan lite illamående när jag slås av att klockan är 08.30 och jag äter mat. Jag dricker lite vatten och jag läser gårdagens Metro eller Sthlm City.
13. Dagen fortlöper likadant. Rast klockan 11, rast klockan 13.15. Mellan 11 och 13.15 känns det som att tiden står stilla. Man är alltför mätt och kroppen vill inte röra sig. Jag tänker att jag aldrig mer ska jobba. Jag försöker gömma mig och vila någonstans. Jag lyckas, men får lite dåligt samvete för att jag får betalt för att sitta och vissla.
14. Till slut hör man hur bygghissarna börjar röra på sig febrilt. Klockan är 15.15 och det som man aldrig trodde skulle ske, har skett. Dagen är slut. Det är dags att åka hem. Jag tar hissen tillsammans med pappa och lämnar hammaren och skruvdragaren i verktygsboden.
15. Vi går ner till byggboden. Jag byter till min Converse och känner mig lycklig. Jag hämtar ett äpple i pappas väska och sköljer av det. Pappa ger mig bilnyckeln och går in och byter om. Jag sätter mig i bilen. Smörjer in händerna med handkräm, sätter på radion. Gör mig bekväm. Pappa sätter sig i bilen och säger "Jahapp, undra hur det går med trafiken idag då." Jag äter upp mitt äpple under tystnad. Efter ett tag sätter jag på mig hörlurarna.
16. Pappa fortsätter att prata med mig fastän jag inte svarar. När vi närmar oss Essingeöarna säger han "Ja, det flyter ju på rätt bra idag också."
17. Någonstans runt Arlanda-Knivsta sträckan somnar jag. Vaknar med nackspärr ungefär vid Ikearondellen och kämpar för att hålla mig vaken.
18. Cirka 16.30 andas jag ut.