Divide et impera

Imorgon tar vi studenten.
Det känns konstigt att tre år har gått så fort.
Det känns som att jag började ettan nyss ungefär.
Jag kommer sakna Katte jävligt mycket, det ska sägas.
Men dels är det skönt att slippa gymnasiet. Nu kan ingen
tvinga mig att plugga in hundra sidor information längre.
Nu ska jag själv välja den informationen, och sedan tvinga
mig själv att plugga in den. Men det är finare, mycket finare.
Och så är det det eviga tjatet om vad man ska göra nu. Jag vet
att det kommer bli ett konstant prat om det imorgon. Dock intresserar
jag mig mer för en annan fråga; Har man förändrats sedan man började
ettan? Och då menar jag självklart inte utseendemässigt, för det skulle ju
vara jävligt dumt. Jag menar som person. Jag tror att jag har förändrats och
jag hoppas att jag har förändrats. Bland annat har jag lärt mig att festa under
dessa tre år. Jag klunkar inte längre tre öl på en kvart. Men det är svårt
att sätta fingret på vad som har förändrats. Jag har nog blivit mer självsäker.
Det kan vara både positivt och negativt. Men jag hoppas att folk säger till mig
om jag blir dryg.

Nu måste jag raka benen. Det är ju sådant som man måste göra inför
stora dagar. Till exempel nyårsafton, julafton och midsommar. Då får man
ta till rakhyveln och säga till sig själv på skarpen.
Jag hör till dem som har tappat tron på det här med att raka benen.
Det tar onödigt lång tid, det är jobbigt och sen ser jag inte någon mening
i det. Det är ju förstås skönt med len hud och det är kanske finare.
Men jag har alltid strumpbyxor och den enda jag ibland delar säng med
är Astrid. Jag har gett upp det där med att gå hem med folk. Det är ju bara
töntigt. Nu kanske ni tycker att jag är dum i huvudet som rakar
benen fast jag egentligen inte har någon lust. Men jag faller för grupptrycket.
Det finns säkert någon oskriven regel om att man bör ha rakade ben på studenten och
jag är faktiskt inte den som är den.

Det blev ett jäkla tjat om rakningen.
Nu får det vara nog.

/