Divide et impera

Jag åt just en tomat. Bara rakt av sådär.
Med örtsalt på. Jag gillar inte tomater särskilt mycket och jag får
alltid lite utslag när jag äter det.
Kan någon förklara mitt beteende?
Jag kan nog göra det förresten. Jag är bakfull och hungrig.
Dock finns det inget ätbart som är inom räckhåll för mig.
Det finns mat i mängder men ingenting som jag får äta av.
Jag öppnar kylskåpet och trånar efter brieosten och den lufttorkade skinkan.
Jag öppnar skafferiet och skådar chipspåsar och kex.
Fan vad jag vill ha ost och kex. Om jag inte dyker upp på skaris imorgon
så är det förmodligen för att jag sitter hemma på min mottagning och pimplar
vin och äter ost och kex. Ring mig isåfall, då måste någon dra mig därifrån.

Jag undrar vad det blir för mat ikväll. Blir det något med tomat så dör jag.
Och det tål att tilläggas att jag börjar bli nervös inför morgondagen.
Jag är rädd för att jag ska trasha min klänning eller att jag helt plötsligt
ska vakna utan hår imorgon bitti. Eller att någon ska rita ett hakkors på min studentmössa.
Man vet ju aldrig vad som kan hända.
Men värst av allt är ändå att jag har mens. Jag kommer ha mensvärk
och behöva knarka ipren på champagnefrukosten. Hoppas ingen
ser det.
Och det gör inte saken lättare att man ska bära vit klänning.
Fan i mig. Ibland är livet inte med en. Men jag tänker inte gråta för det.
Det kunde ha varit värre. Jag kunde ha haft en utslagen tand eller ett träben.
Lite mensvärk är faktiskt inte mycket att tjafsa om.

Vi ses

/