Divide et impera

Idag är jag nostalgisk och lyssnar på Foo fighters.
Jag vet inte riktigt när jag hade min Foo fighters-period. Vet inte
varför heller. Tror att det var i samma veva som jag var kär och även
älskade Taking back sunday. För er som inte är införstådda med vad
det är för band så kan jag skamset tala om att det är emo. För första gången
så finns det något som berättigar att folk kallar mig emo i tid och otid.
Dock har jag bara enstaka låtar med dem kvar på datorn, så det borde
faktiskt inte räknas.

Även om jag lyssnar på Foo fighters och blir lite ledsen så kan jag inte
låta bli att komma på mig själv att hela tiden sitta och skratta. Det är nämligen
så att jag har världens sjukaste outfit på mig. Det är galet. Om någon skulle
komma in i mitt rum nu så skulle personen i fråga förmodligen tro att jag led
av någon sorts grov fetisch. Jag fick nämligen idén att jag skulle gå in mina skor
till studenten. Dock är det obekvämt om man inte har strumpbyxor i så jag kom på
att jag kunde ta ett par knästrumpor (eftersom jag är för lat för att dra på mig ett par
strumpbyxor.) Nu sitter jag således framför datorn iklädd högklackat, svarta knästrumpor
och en stor T-shirt. På tishan är det en man som sitter gömd i ett par buskar med texten
"När du får oväntat besök..."
Jag känner mig som Greger i Nile City. Kanske borde jag byta om innan mamma kommer hem.
Det här kan sluta illa.

Men först ska jag ta en cigg. Vågar jag gå ut såhär på balkongen?
Jarå. Det ska nog inte göra mer skada än när jag gick ut i skinnjacka
och långkalsonger.

/


Och lite Taking back sunday. Det är sjukt att jag har älskat detta band: