Divide et impera

Nu har första arbetsveckan nått sitt slut. Äntligen.
Idag var dagen dock relativt underhållande. Jag är klar med mitt
monotona skruvaihopdelar-jobb så nu får jag montera grejerna som jag har
skruvat ihop, i lägenheterna. Alldeles själv. Isolerar gör jag också. Och så har jag
fått en egen kniv. Och en egen "rulle". En "rulle" är vad man på byggspråk kallar en hink
med verktyg i. Dessutom vägrar jag att åka i den läskiga bygghissen så jag springer upp och ner
i trapporna hela tiden bärandes på tunga plåtgrejer och fan och hans moster.
Jag ser detta som kompensation för att jag inte har tränat på alltför lång tid.
Nu är det iallafall över för den här gången och nu återstår bara tre veckor.
Det är helt okej.

Ikväll är jag ambivalent. Sitter vid köksbordet och har precis ätit massa mat och
toppat det med lite naturgodis. Tackade dock nej till vinet för att undvika de onödiga
kalorierna. Det kallar jag ett moget beslut.
Folk ringer hit och dit. (Detta säger jag inte endast för att låta populär. Det hör faktiskt
till ämnet.) Currie och Zacce vill att jag ska komma och festa med dem. P och de övriga
vill att jag ska festa med dem. Men det hör ju även till saken att jag sedan länge bestämt mig
för att hålla mig nykter den här helgen. Nu står jag således inför ett vägskäl. Eller snarare två.
Nej, bannemig, det är tillochmed tre:
Ska jag stanna hemma eller gå ut? Ska jag hålla mig nykter då eller ska jag dricka?
Om jag mot förmodan förflyttar mig från min oas; Ska jag gå till Currie och Z eller ska jag gå till P?
Det som gör det hela ännu mer jobbigt är att båda tillställningarna ligger jäkligt nära ifrån mig, så jag kan
inte köra någon uteslutningsmetod när det gäller närmsta möjliga.
Jag vet inte. Jag blir så trött. Egentligen vill jag bara stanna hemma. Slökolla på tv, somna i tid
och vakna upp utvilad imorgon. Då ska jag nämligen röja i mitt rum blanda alla studentpresenter och
försöka ta mig ut och springa. Ska även hinna ner på stan och köpa något nytt och fint att ha på mig på
midsommar. Tidschemat ser jävligt tight ut, kanske får jag flytta på springningen tills på söndag.

Detta inlägg representerar min sinnesstämning överlag jävligt bra.
Jag är ambivalent och velig när det gäller ungefär det mesta just nu.
Jag vet inte vad jag vill med någonting eller någon, jag vet inte vart jag ska
och jag vet inte hur jag ska vara. Det känns ungefär som samma livskris som jag hade
när jag var tolv och skulle välja om jag skulle gå fotbollsklass eller inte.
Ska det behöva vara såhär?



(Jag stannar hemma ikväll. Jag är förvirrad.)