Divide et impera

Jag sprängs snart av denna tristess. Av alla dessa vanor. Dessa ingrodda gråa jävla vanor.
Uppsala är samma gamla stad som för fem år sedan. Inget är annorlunda.
Jag går samma väg ner på stan varje dag. Jag köper likadana cigaretter varje dag.
Dricker min öl på två olika ställen. Ibland kanske något tredje. Men fler än så finns inte.
Vill spendera pengar på kläder. Går i tre eller fyra affärer. För fler än så finns inte.
Precis såhär tragiskt är det. Jag vill härifrån nu. Så mycket att jag känner att det inte ens
är värt att försöka.
Men det finns alltid något att se fram emot. I helgen bär det av till Värmland  djupa skogar
och nästa vecka blir det Göteborg och Way out west. Men bäst är väl ändå det som sker den
15 Augusti. Hej Tyskland, hej Berlin. Ja, jäklar i min lilla låda. Det kommer bli fest.
Det kommer bli bra. Kanske stannar jag där föralltid. Kanske inte.
Men jag stannar nog helst. För här vill ingen vara.
Här vill ingen bo.