Divide et impera

Jag hatar Sverige. Inte nog med att man lever i mörker den större delen av året, när det väl
är ljust så regnar det. Är det något jag inte tål så är det dåligt väder. Förmodligen är jag väldigt
känslig men jag kan inte värja mig från att bli påverkad av det.
Dock har jag försökt göra denna dag så bra som möjligt ändå.
Efter tio timmars sömn gick jag upp och löste korsord och drack kaffe.
Sedan promenerade jag i en timme och lyssnade på P3. Då var det även sol ute vilket
fick endorfinerna att sprudla. Jag har också hunnit med att duscha, sy ihop min favoritklänning
som gått sönder i tvätten och ätit Keso.
Nu sitter jag här och tittar ut genom fönstret i hopp om att det ska sluta regna. Men det gör det
inte. Mina tankar går till mina föräldrar som förmodligen ligger på en strand i Grekland nu.
Ibland gör avundsjuka ont.

Men skit i det nu (eller skit idé som Katrin Schulman hade skrivit det. Verkligen
brutalt dumt.)

Nu ska jag sminka mig och fortsätta att hoppas på solens intåg.
Dum spiro spero, som de gamla romarna sa.
(Direktöversättning: Så länge man andas, hoppas man.)
(Anpassad översättning: Så länge det finns liv, finns det hopp.)

Väl mött / Pretto-monstret