Tabita
Vissa saker lär man sig aldrig. Jag lär mig till exempel aldrig att sidan jag numera ska gå in på för
att blogga heter publishme.se. Jag fortsätter febrilt att skriva in "blogg.se" i adressfältet.
Jag lär mig heller aldrig att man inte får dra hårt i tunna strumpbyxor. Jag vet ju att de går sönder då. Men jag lär mig
aldrig att man inte kan göra så. Det är samma visa varje gång. Jag sätter på mig dem, men sen vill jag göra den där sista finslipningen. Och då går de sönder. Jag svär och ibland skriker jag tillochmed könsord och förbannar uppfinningen kallad strumpbyxor. Om mamma är hemma säger hon "Men amanda..", med en menande ton.
Jag lär mig aldrig mitt nya postnummer. Det vill liksom inte etsa sig fast. Kanske beror det på någon undermedveten tillbakalängtan till mitt gamla hem? Kanske trivs jag inte alls där jag bor nu? Kanske är jag bara dum i huvudet?
Det här med att lära sig saker och ting är synnerligen komplicerat. Man lär sig aldrig att man inte ska ta den där sista ölen.
Man lär sig aldrig att man inte ska fälla upp sitt paraply när det blåser semi-orkanvindar.
Man lär sig aldrig. Och kanske är det det som är tjusningen med det hela. Vi är alla lite dumma ibland.
Det är fint tycker jag.
Nu något helt annat. Inget eller ingen kan roa mig så mycket som det här:
att blogga heter publishme.se. Jag fortsätter febrilt att skriva in "blogg.se" i adressfältet.
Jag lär mig heller aldrig att man inte får dra hårt i tunna strumpbyxor. Jag vet ju att de går sönder då. Men jag lär mig
aldrig att man inte kan göra så. Det är samma visa varje gång. Jag sätter på mig dem, men sen vill jag göra den där sista finslipningen. Och då går de sönder. Jag svär och ibland skriker jag tillochmed könsord och förbannar uppfinningen kallad strumpbyxor. Om mamma är hemma säger hon "Men amanda..", med en menande ton.
Jag lär mig aldrig mitt nya postnummer. Det vill liksom inte etsa sig fast. Kanske beror det på någon undermedveten tillbakalängtan till mitt gamla hem? Kanske trivs jag inte alls där jag bor nu? Kanske är jag bara dum i huvudet?
Det här med att lära sig saker och ting är synnerligen komplicerat. Man lär sig aldrig att man inte ska ta den där sista ölen.
Man lär sig aldrig att man inte ska fälla upp sitt paraply när det blåser semi-orkanvindar.
Man lär sig aldrig. Och kanske är det det som är tjusningen med det hela. Vi är alla lite dumma ibland.
Det är fint tycker jag.
Nu något helt annat. Inget eller ingen kan roa mig så mycket som det här:
Kommentarer
Trackback
