Divide et impera

Det är lustigt det där med hur allting kan svänga från dag till dag.
Igår var jag en euforisk tönt. Jag gillade allting som är nyttigt i livet.
Lågkalori-keso och kaffe utan mjölk. Blåa camel. Ni vet, det är ju nyttigare
med light-cigaretter. Visst är det så?
Idag hatar jag allt det där. Och jag hatar min kropp och mitt leverne.
Inte mig själv, men mitt hölje. Det som omger mina sotiga lungor
och mitt snart kolesterolförstörda hjärta.
Jag hatar det där nyttiga. Jag åt pizza till frukost. Inte just för att jag ville
ha pizza, utan mest för att jag ansåg det nödvändigt.
Nu sitter jag här och väntar på att illamåendet ska gå över.
Funderar på att ta en budgetcigg på balkongen (som inte ens är light).
Funderar på om jag ska laga mat. Bara för att.
Funderar också över det faktum att jag inte skulle gå ut igår.
Det som började som en oskyldig filmkväll slutade med stora ölkvantiteter,
efterfest och hemkomst klockan sju.
Jag är sliten. Jag minns inte ens hur det är att vara som jag var igår.
Funderar på det där med Keso. Fan, det är ju inte ens gott.