Fan i mig

När ska det bli bra egentligen? Jag blir så less. Och sur. Och ledsen. Och deppig.
Jag kommer aldrig acceptera hur det är. Jag kommer aldrig sluta bry mig och det kommer
aldrig att sluta styra mig.
Och trots allt detta är det enda jag vill göra att äta mig riktigt jäkla mätt.
Låtsas att det finns plats att fylla. Låtsas att det är okej.
Men inte ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0