Divide et impera

Jahapp. Nu är det nytt år och jag kan inte säga att jag känner någon skillnad. Men det gör väl ingen annan heller antar jag. Det enda som blir märkbart är stressen över att man endast har en termin kvar av gymnasietiden. Konstigt.

Igår var det kul. Eller ganska kul. Eller jag vet inte. Jag vet faktiskt inte hur jag ska klassa gårdagen. Men jag kan säga så mycket som att kvällen inte var dålig. Men det var inte heller hallelujah-moment. Fast det kanske det var, bara jag som var för full för att minnas det idag. Det brukar vara så.
    Nackdelen med nyår är förstås att man lurar sig själv att stanna ute väldigt sent. Jag trippade över tröskeln runt sju / halv åttatiden imorse och kände mig rätt missanpassad och jävlig. Det var bara till att rota fram en påse ostbågar och lägga sig i sängen och hetsäta och avsluta allt med att torka av ostbågsfingrarna på påslakanet och låtsas som ingenting. Sen sov jag inte alls särskilt länge och nu har jag befunnit mig i den alltför bekanta bakiskoman hela dagen. Jag har ätit, ätit, ätit, halsat vatten, ätit, suttit, legat. Ja, om vartannat från klockan ett idag. Nu är klockan snart elva och jag fortsätter i samma race. Pappa och mamma gick på promenad tidigare idag. Jag låg och vältrade mig i min egen dagenefter-ångest och såg på Simpsons. När de kom hem igen känner jag en bekant doft och min pappa frågar "Ska du ha pizza? Jag har varit och köpt fyra stycken". Ja, så där låg jag och blev uppvaktad med pizza alldeles förstörd och blekfet på en sketen jävla tisdag. Ibland är livet allt bra skönt.

Nu ska jag klunka sjätte vattenflaskan för dagen och lägga mig till rätta för att vänta in Magnus Betnér på kanal 5.
Sen ska jag sova sådär äckligt djupt. Ni vet när man snarkar och svettas och har ner kuddarna på golvet om och om igen. Det ska bli gudomligt.