Divide et impera

Just nu tycker jag så fruktansvärt synd om mig själv.
Jag har ont i magen. Och då menar jag inte bara lite ont i magen.
Dels mensvärk, som man nästan skulle kunna döda för att få slippa. Som om inte det räckte.
Eftersom mina matvanor är ur balans blir det ofta så att jag äter väldigt lite under hela dagen fram till middagen då mitt hetsätningsbeteende kommer fram. Min mage får således en chock av den stora middagen och gör uppror. Det känns verkligen som ett ledset litet barn sitter där inne och skriker och torterar min magsäck med en motorsåg. Jag vill bara ligga i sängen och se på dåliga tv-program och äta choklad. Ni kanske tycker att jag verkar lite motsägelsefull nu. Jag har alltså ont i magen för att jag ätit för mycket men vill ändå äta mer? Jag ska förklara. Choklad lindrar alla problem. Precis hela tiden. Även om man lätt drabbas av ångest efter intaget så är det värt det. Det har alltså en underbar placebo-effekt.

Min dag har varit dålig. Därför är jag ganska bitter.
Nu ska jag gå till Willys. Jag hatar att gå till Willys.
Det blåser alltid på vägen dit, det är alltid långa köer,
jag råkar alltid snubbla på någonting inne i affären,
det blåser alltid på vägen hem.
Nej, jag säger bara: fan i mig.