Opium för folket

Om jag bara bloggade lite mer så skulle jag kanske kunna bli nästa blondinbella.
Fast för att komma igång kanske jag måste ha ett lite mer snitsigt trademark.
Jag menar Amanda Sofia Lundgren blir lite för tjatigt sedan när jag ska bli föremål för folks diskussioner. Jag har ju tänkt på Haj-Amanda. Det låter ju rätt coolt faktiskt. Men ju mer jag tänker på det så känner jag att det inte representerar mig. Satanist-Amanda skulle det nog bli om P fick välja, men det får hon inte. Nej, det här är väldigt svårt. Men jag menar när jag står där på toppen av min bloggkarriär så måste jag ju ha någonting bra. Något som alla kommer ihåg och känner till. Alla förslag är välkomna, förutom Emo-Amanda. Det är för uttjatat. Kom igen, jag har slutat ha luggen för ögonen och jag har lånat ut mitt nitbälte till idrottsläraren. Jag har inget emo över mig längre. Kanske mina självdestruktiva levnadsvanor, men det är en helt annan femma.

Om ni förväntade er att jag skulle berätta om min dag så trodde ni fel. Det har jag faktiskt inte alls någon lust med. Den har varit ungefär lika tråkig och ovidkommande som alla andra tisdagar. Eller kanske inte. Jag hade betygsprat med Kristina, meine deutschlehrerin. Vem ligger på mvg? Who's the man? Eller räcker det med att jag säger "Tell me something new". Nejrå, nu ska vi inte vara sånna. Det var ungefär det enda roliga idag. Annars så har det varit lika miserabelt som vanligt som sagt. Jag har ett hiv-sår på min hand som vägrar läka och en snorig näsa. Alltså är det Andreas Lundstedt som ska in på vågrätt tio.

Nu är det dags för Gilmore Girls och korsord. Igår fick jag en korsordspocket av Astrid.
Hon är min bästa vän, alla kategorier.
Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0